RECENSIONER

Den göteborgsbaserade indiepopartisten Jacob Öhrvall släppte den 4 november den enligt vad vi på redaktionen skulle vilja påstå – årets bästa och mest träffsäkra indiepopdänga. Vi talar om singeln “Du Kan Va”. Strax efter singelsläppet kom även en tillhörande musikvideo. Med två tidigare släppta singlar för i år, “Min Bil” och “En Kärlekshistoria 2” är det i början av december dags för nästa fullängdare “Hjärnan av och Smajlet på” som släpps via Gaphals.

Vi kom i kontakt med Jacob Öhrvalls musik vid releasen av “En Kärlekshistoria 2” från tidigare i år, och glad var jag för att jag gjorde det. Känslan var stark och direkt – det här gillar jag, jag vill höra mer. Här har vi rå, catchig och straight forward indiepop med glimten i ögat. Och så släpptes “Du Kan Va” och jag har inte kunnat sluta lyssna på låten sedan dess.

Som om det inte var nog så släpptes även musikvideon till singeln. Precis som jag kunde föreställa mig en musikvideo till den här låten, så är videon. Och låten höjdes ännu ett snäpp i coolhet och briljans. Lika lekfull och genomtänkt som låten är, är musikvideon, som skildrar artisten i ett oglamoröst vardagsliv i ett dockhusperspektiv. Här finns så mycket roliga detaljer och en tydlig story som gör att det känns att man som åskådare tittar med fullt fokus på en film. Man vill inte missa en sekund. Råheten som finns i musiken och texten, finns även här, likaså finess och tajming. Det här är en musikvideo som måste ses med egna ögon. Tack för årets indiebanger, vi kan knappt vänta tills albumet släpps! Lyssna på singeln här.

Musikvideoregissör: Markus Dimbodius, Vekling Film/Evenco AB

Skribent: Emelie Johansson

On the 18th November SYML dropped a brand new single with the name “Howling” and let’s just start by saying that I was blown away. Behind the name SYML we find Brian Fennell who was previously a part of the indie band Barcelona. Ever since he started releasing his own music in 2019 (which I was introduced to by my dad, as usual) I’ve been a big fan. This time he has collaborated with Lucius and they have treated us to something really special. 

His new single “Howling” is no exception when it comes to greatness and I think this might be my favorite release from him so far. This song has a little bit of everything that I enjoy which makes the sound image both interesting and full of life. The slow tempo, layers of his magical singing voice, the naked piano and the mystical baseline makes a perfect combination to the gorgeous guitars. The song keeps rising to new dimensions as musical details enter and find their perfect places in the arrangement of the song. It’s close to hypnotizing listening to “Howling” and even though it’s both slow and stripped down, it keeps me curious for every next note. The repeat button just gets warmer and the song has given me my winter sound. 

My favorite thing about this song is that SYMLs voice makes a very soft and emotional impression, but the way the instruments are produced and put together makes the entirety very powerful, colorful and grand. The goosebumps are definite and I will hit that repeat button once(probably 10) again. Listen to the singel here.

Photo: Sarah Cass

Writer: Fia Skärblom

Den 11 november släppte indierockbandet Avantgardet sitt åttonde album i ordningen, “Inget här är byggt för oss” som redan hyllats av musikmedia. Och i samband med albumsläppet annonserade det ständigt aktuella och produktiva bandet en höst- och vinterturné som i detta nu är i full gång. Albumet är det första sedan 2018 års album “Alla Känner Apan” som frontfiguren Rasmus Arvidsson gjort tillsammans med Jocke Åhlund och varit högst efterlängtat av många.

Sist vi skrev om Avantgardet var albumet “Smile and Wave” från 2020, ett album skapat och släppt mitt under pandemin. I samband med albumet gjorde jag en intervju med Rasmus, och det var en av de bästa och mest intressanta intervjuer jag gjort för Tinsel. Innan vi går närmare in på nya plattan, så måste vi också trycka på att Avantgardet är ett band man någon gång måste uppleva live. Energin, närvaron och kärleken är alltid enorm. 

“Inget här är byggt för oss” innehåller tio starka låtar, som med åren lite blivit bandets och Rasmus textförfattandes signum, att skriva låtar som berör aktuella samhällsfrågor och komplexa ämnen, paketerat i sprudlande indiepop/rock. Varje låt på albumet blir som ett anthem, innehåller starka sing-along-moments och en känsla av att bringa gemenskap. Enligt bandet själva präglas “Inget här är byggt för oss” av en maktlöshet över tiden som river en i ansiktet och en upplevelse av stor brist på perspektiv och empati för andra människors utsatta situationer.

En av de låtar på albumet som sticker ut lite extra för mig är “Paria & Periferi” som släpptes som singel, som med sin nästan marscherande framtoning med stadiga trummor, en smittsam gitarrmelodi som genomsyrar låten och Rasmus övertygande sång, i sin enkelhet, utan krusiduller, är helt genial. Med många instrumentala partier blir det även extra kraftfullt med sångpartierna. “När Stjärnorna Slutar Falla” blir också en personlig favorit, med sin stillsamma början som sedan bryter ut i en energifylld, vacker sång men som samtidigt behåller sin stillsamhet. Här visas en skörare sida med snygga harmonier och stämsång. 

Albumet har liksom två känslostadier. Första halvan är energisk, sprallig och fullt ös, maxat, som vi ju älskar med Avantgardet. Sedan har vi den mer sköra, känslosamma halvan som gör sig alltmer tydlig bland de sista låtarna. Att sedan också avsluta albumet med en ballad är riktigt effektfullt, man som lyssnare lämnas med alla intryck, budskap och känslor som i en bearbetningsprocess. “Inget här är byggt för oss” känns som ett album som är till folket, för den som behöver, för den som vill. Texter från vardagen skrivet på ett opolerat och icke-glorifierat sätt och ur ett perspektiv som är relaterbart och som man känner och förstår på en gång. Det är ärligt, skitigt, punkigt, sårbart och riktigt, riktigt bra. Lyssna på albumet här.

Foto: Anton Lernstål

Skribent: Emelie Johansson

Den 16 november  debuterade Tobias Arbo med sin magiska singel “Saudade” som han släpper via det Londonbaserade bolaget CRC Records. Denna låtskrivare och artist värmer nu upp oss inför sitt kommande EP-släpp med singeln, som han själv skrivit och som producerats av producentbröderna Linus och Hannes Hasselberg (Moonica Mac, Melissa Horn, Broder John, Plàsi etc)

När nyheten om denna debutant nådde mig och jag fick möjligheten att lyssna på “Saudade” blev jag fullkomligt lyrisk. Det här är musik helt i min smak och indiescenen har definitivt fått sig ett nytt, men solklart, namn. Han har skapat en sådan låt som är självklar i sitt sound och jag är snabbt av åsikten att jag inte skulle ändra en enda ton. 

Ljudbilden hypnotiserar mig med sitt väl valda musikarrangemang som växer med bakomliggande toner och detaljer, men behåller sin behagliga rytm från början till slut. Sångrösten, som påminner mig om både José González och Belle & Sebastian, får ligga långt fram i låten och gör därför att lyriken placeras väldigt fint. 

Låten blir bättre och bättre för varje lyssning och har en behaglighet över sig som gör att den tåls att ha på repeat. Om det här är Tobias Arbos debut så kan jag knappt bärga mig tills han låter oss ta del av sin EP, som jag är övertygad kommer att vara helt otrolig. Lyssna på singeln här.

Foto: Olof Grind

Skribent: Fia Skärblom

Den 28 oktober släppte dream shoegaze artisten Holy Ship sin tredje EP “Sun Macabre”, en EP som omfamnar ens frusna själ med fyra låtar som rör sig i ett perfekt gränsland mellan psykedelisk rock, new wave och shoegaze. Jonatan Westh som står bakom namnet har sedan debuten 2018 fått internationell uppmärksamhet i musikmedia och har börjat bygga en fanbase världen över. EPn släpptes via USA baserade labeln Declared Goods.

Vi hörde Holy Ship första gången under 2021, och har sedan dess varit totalt sålda på den dröm-psykedeliska värld man entrar när man hör hans musik. EPn “Sun Macabre” doftar internationellt, nostalgi och är samtidigt nyskapande. Med stora ljudlandskap, reverbdränkt sång, episka gitarrer och släpande trummor har öppningsspåret “Beyond Frames” snabbt blivit en favorit hos Tinselredaktionen. Den svävande framtoningen tar en någon helt annanstans bortom jordelivet. Den uppmärksammade singeln “Hail Haze” har en något rockigare framtoning som snuddar på 70-tals psykedelika i en modern förpackning och är en sådan där perfekt åka-bil-mitt-i-natten-låt. Låten för tankarna till band som The Verve och senare material av The Horrors och kan vara EPns starkaste låt.

“Sun Macabre” är en EP som rymmer så mycket känslor och musikalitet. Det är ett hantverk med perfekta avvägningar mellan instrumenten som skapar eufori och en övernaturlig kraft. Vi tackar för upplevelsen efter att ha lyssnat på “Sun Macabre” och skriver upp Holy Ship på önskelistan över band att vilja se live. Lyssna på EPn här.

Skribent: Emelie Johansson

INTERVJU

Aktuell med singlarna “Howl”, “Rush” och “All the Miles” från ditt kommande album “Majestically Mad” som släpps i mars 2023, och hyllningarna tycks, med all rätt, inte tona ned. Vad kan du berätta om dom här låtarna? 

-Alla singlarna är gjorda under 2020 och 2021 och de är komna ur en livskris tror jag, de har ganska mycket existentiella teman, ångest, psykisk ohälsa. Jag har aldrig haft några peppiga texter, att de är hoppingivande. Men jag tror kanske att dom här låtarna är lite mer kryptiska och lite mer existentiella medan tidigare har det kanske varit en mer cynisk nästan lite sarkastisk approach till det svåra. Nu är det inte lika sarkastiskt tror jag, det är lite mognare. Innan kunde det vara mer att jag textmässigt romantiserade dekadens och sånt mycket. Nu är det mer konceptuellt, att jag försöker beskriva mörkret inombords lite mer visuellt och inte beskriver vad jag gör åt mörkret.

Det sker helt undermedvetet oftast, typ att jag sitter där och “det här blir bra, jag vet inte varför, men vi kör på det”. Och sedan något år senare så hör jag låten och då är det helt glasklart att det handlar om en viss fas i livet som varit. Det har att göra med liv och död, och att försöka hitta någon form av ro hela tiden. Det är väl det som gör att det blir terapeutiskt att göra musik.

“Även om man inte ens lyssnar på text så är det så tydliga känslor i musik” 

Vad betyder låtarna för dig?

-Exakt allt. Jag känner att jag inte alltid kan beskriva allt som jag känner i ord, och då blir det i toner som jag får säga det. Endast då kan jag nå en viss exakt känsla. Musik är ju så himla flummigt på det sättet att det bara är en känsla som presenteras för en, även om man inte ens lyssnar på texten så är det så tydliga känslor i musik. Så ibland kan jag inte riktigt förklara, det är ett helt spektra av så mycket. Det är därför jag gillar stora ljudlandskap.
Eftersom det är så existentiellt och livet är så komplext, så kan jag bara inte hålla det minimalistiskt, det måste finnas mörker och ljust samtidigt. Det måste finnas något skav i det, det vackra och det fula som möts. Det kan vara en vacker melodi, och så kan det vara något konstigt ljud till, typ en svajig bas.

Egentligen är det samma visuellt som jag tänker färgmässigt. Man har en fin rosa färg som man bryter av med neon. Men låtarna betyder allt för mig. Musiken är allt
jag någonsin satsat på i livet, jag har lagt alla ägg i en korg. Jag har inte fokuserat på någon annan karriär, på gott och ont. Nu börjar jag komma till en punkt i livet där jag känner att jag borde haft en plan B också. Så när jag gör en låt och får ut den så betyder det allt, då vill man ju bara att alla ska höra den. Det är ju det som också är svårt när man gör independentsläpp, att få alla att höra den. Det är alltid lite vemod och besvikelse, för det är för fint att göra musik och låta det förstöras av en vidrig bransch
eller massa saker man inte kan kontrollera. Och man kan inte låta bli att inte påverkas av att man alltid vill ha lite mer genomslag. Och jag väntar fortfarande på det, det kommer komma men det kanske inte kommer så som jag tänker det. Nu har jag ju ändå albumet framför mig så all anledning att förbli hoppfull.

“Som kvinnlig producent känner du att man alltid måste bevisa, för annars kommer ingen tro att man har gjort någonting själv” 

Hur har arbetet och skapandeprocessen varit bakom singlarna?

-Just dom här tre låtarna har jag faktiskt involverat ett par andra producenter eller kompositörer på. Men det är ändå jag som producerat största delen av albumet. Jag varit huvudproducent, det startar och slutar alltid på min dator. Det börjar med mina ljud, och så. Men det har varit väldigt skönt att ha med andra, för att jag har känt att det har varit för tungt. Efter mitt andra album blev jag utbränd och visste inte om jag skulle fortsätta. Så efter det så kände jag “varför gör jag det här”. Som kvinnlig producent känner du att man alltid måste bevisa, för annars kommer ingen tro att man har gjort någonting själv. Då har jag varit så överbeskyddande över min konst, att jag inte vill släppa in någon annan. Men den här
gången kände jag “fuck it”, jag måste ha kul och om det är någonting jag ska få ut av det så är det att ha kul. Annars finns det en miljard andra branscher som är mer trygga där man kan få in pengar på. Jag tror det var en mognadsgrej, att jag inte har någonting att bevisa, folk får tro vad dom vill, jag gör det som är bäst för låten.

Vad gäller det tekniska är jag nog ganska ouppstyrd. Jag tillhör inte riktigt dom som är teknikintresserade, de som bara sitter och pratar om plug-ins hela dagarna. Jag är lite mer otålig och har lärt mig allt det tekniska för att jag vill få ur mig mina ideer, jag är egentligen inte alls intresserad av teknik. Jag kör mycket på intuition och feeling, och det är klart man har lärt sig hur man ska skruva till sina favorit synthljud och så genom åren. När jag väl har verktygen för att få till det jag vill, då slutar jag kolla upp nytt. För mig är det mer ett verktyg för min konst, medan för vissa kanske mer för att de är intresserade av specifikt tekniken. För mig är det ett nödvändigt ont. Sen har jag såklart blivit fascinerad av det. Många verkar ha tydliga strukturer kring hur de gör, lyssnar in en referens och har massa templates med vilka ljud de ska ha. Mitt sätt kanske inte är det mest smarta sättet att göra det på, men jag bara kör. Men ibland blir det magi då också, för då har jag inte redan målat in mig i ett hörn.

Jag börjar kanske med en basgång, och får jag feeling på den så leder den till en ny idé. Jag tänker inte harmonik, jag har ju lärt mig det när jag pluggat musikteori, men jag använder mig inte av det när jag skapar musiken. Jag vet inte vilken tonart mina låtar går i, jag gör inte riktigt ackord, det blir ackord av att jag gör en melodi och så blir det en melodi ur den melodin, så det skapas lager och så blir det harmonik tillslut utifrån det.

“Det är mitt livs låt, kändes det som”

Kan du redan nu hinta om/berätta om ditt kommande album?

-Det kommer den 10 mars, och jag är stolt, jag har jobbat hårt. Det känns ändå som jag varit väldigt ensam I processen. Jag känner nog att jag hade behövt mer flyt, jag har haft en livskris och allt. Det har varit kul när låtarna kommit till, men att göra klar och sånt, det är ett helvete. Och det har ju legat på mig. Utan min sista ansträngning på lånat batteri, blir det inget album. Jag ser tillbaka på mycket av processen som jobbig, och har tänkt att nästa gång ska jag köra lite mer jazz-aktig inspelning, att man bokar en studio med massa musiker som spelar in ett par dagar. Att det blir mer en social grej av det. För jag känner att nu har jag suttit i så många år på min egen kammare, och även när jag har samarbetat med folk så har det varit på distans. Så ja, processen har varit svår och tung, det har varit mycket uppförsbacke. Men jag minns några highlights från när låtarna kom till. Det är ju så när man gör musik, det är ju kul typ 10% och resten kämpar man.

Jag har en låt som heter “Bloom”, där jag minns hur euforisk jag var när jag
gjorde den. Det är mitt livs låt, kändes det som. Den ska inte vara en singel, tyvärr. Jag hade lyssnat på en podd där det var en som berättade om en nära döden- upplevelse. Hon berättade hon hur hemskt det var, men att hon vid något tillfälle där när hon nästan dog, när allting blev ljust och hon blev varm, allt fick något form av glow runtom sig. Det är sånt som folk beskriver, att det kan finnas ett sånt moment när det liksom nästan vänder. Så tänkte jag, det där gränslandet, att det är så himla intressant. Det väckte någon grej i mig, så “Bloom” handlar om just det gränslandet. Det är väl egentligen inte så mörkt, det är väl ganska så hoppfullt. Men jag har ju inte varit nära att dö själv så jag vet ju inte, men många berättar om det. Så den låten är kanske den mest existentiella, dom andra är mer “vi är kvar i livet”. Det kan vara känslan som oftast inspirerar, mer än en specifik händelse. För mig är det oftast inte att jag hört en annan låt, utan det kan vara att jag känner mig lite sentimental och sitter på ett tåg och är på väg hem från en resa, eller något. Och då befinner man sig på den där våglängden, när man har rätt känsloregister påkopplat.

Du har haft ett uppehåll på 3 år med att släppa musik under ditt eget namn. Hur skulle du säga att din musik skiljer sig från det tidigare materialet till det du har släppt i år? Har något förändrats, inspirationsmässigt, musikaliskt?

-Jag tror att de nya låtarna är lite mer effektiva rent låtskriverimässigt, att de kommer mer till poängen, kanske lite mer i ett popformat. Låtarna är nu, utan på bekostnad av konstnärligheten, lite mer effektiviserade. Jag är bättre på sångproduktion nu också. Jag polerade inte sången så mycket förr, men nu gör jag det ganska mycket. Men det kanske jag kommer tröttna på tills nästa gång, jag vet inte, det där går i vågor. Men överlag tycker gemene man i Sverige “åh gud vad alternativt det är”, men jag tycker att mina låtar är lite poppigare nu. Och så kommer jag till England, och där tycker alla “oj vad poppigt och kommersiellt”. Jag gör bara musik, men allting är ju relativt.

“Jag var helt fast i en viss typ av väldigt kroppslig och sensomotorisk ångest, största krisen på länge. Så stod jag där och sjöng sångtagningar däremellan.”

Du skriver om personliga, djupa och viktiga ämnen i din musik. Har låtarna något sammanhängande budskap? Berätta gärna mer om texterna och ditt budskap.

-Jag tycker egentligen inte att jag så dum på texter. De kommer bara lite i skymundan i de stora ljudlandskapen ibland. Det är inte alltid folk går in i texterna och hör vad jag sjunger. Men jag är väldigt noga med texterna, det är inte att jag bara skriver något. Och det är det som går långsammast, som måste lossna. Musiken går mycket snabbare. Så kan jag fila på en text i ett halvår. Jag skriver mycket om att förhålla sig till livets gång och att på något sätt städa upp efter mitt jag för 10 år sedan. Jag har bara levt i nuet och varit väldigt äventyrlig ochspontan, och det har varit väldigt kul. Men det är som att allting kommer ifatt en. Jag har inte så mycket back-up planer, och allt blir så himla existentiellt om man då har hängt upp hela sitt liv på en enda grej. Så jag skriver väldigt mycket om det och den konstanta krisen i mina livsval. Jag har till och med någon låt som handlar om att ge upp musiken, men då skrev jag en låt om det istället. Det minns jag var så sjukt mycket ångest i det.

Jag brukar inte skriva när jag mår så dåligt för att jag brukar oftast göra det när jag ser lite mer ljus. Men vid detta tillfälle hade jag bokat studio på Gotland och behövde nyttja den tiden. Jag var helt fast i en viss typ av kroppslig och sensomotorisk ångest, största krisen på länge. Så stod jag där och sjöng sångtagningar däremellan. Jag tror det hela bidrog till att låten blev ganska domedagsaktig och mörk. Den heter “Love is a Border”, och det var det jag först tänkte döpa hela albumet till först för jag kände att det handlar om att kärlek kan vara en gräns, en kompromiss. Det kan vara både en relation som är begränsande enligt den monogama normen men också att man valt musiken och att det innebär att vissa grejer kommer jag aldrig kunna få i livet på grund av att jag valt den här banan, för det är så otryggt. Och det kan få mig att inte få den andra kärleken heller. Titeln är därför ganska mångbottnad, att hur man än gör så är kärleken någonstans begränsande. Och det är det som jag känner att många låtar är inne på. Men sen bestämde jag mig för att döpa albumet till “Majestically Mad” istället för jag känner att det här är min största livskris någonsin, jag har stundvis blivit helt galen, men jag lyckades skapa något vackert av det.
Det är mycket bättre nu, och det var nog mycket av pandemin som triggade det. I september så slutade jag på mitt jobb, jag gjorde slut med min kille och åkte till London och bodde på en båt. Allting är väldigt oklart fortfarande, men det kändes iallafall som att världen öppnade upp sig lite för mig. Den största delen av livskrisen är ändå borta.

Vi älskar ju ditt mörka alt-pop, electro sound. Vad är det som inspirerar dig till ditt sound?

-Jag har alltid lyssnat på Kate Bush, långt innan hon blev viral hos 14-åringar. Sedan även Björk, men egentligen allt möjligt. Allt från klassiskt och jazz, min mamma är klassisk kompositör och min pappa är jazztrumpetare. Sedan gillar jag folkmusik väldigt mycket. Min syster brukar alltid visa olika typer av folkmusik från hela världen för mig. Jag har gått igång mycket på japansk folkmusik. Men också mycket techno, djup och sofistikerad techno, inte bara den som är hård, utan också den som har lite world-influenser i sig. Jag gillar att gå ut och dansa och på rave, jag hämtar nog mycket därifrån. Både livsbensin och inspiration.

Under hösten har du varit runt och spelat, både i Sverige och utomlands. Hur har hela denna resa varit? Vad har varit det absolut bästa hittills?

-Vi har haft så himla kul när vi spelat live, det har varit det bästa på hela året. Det känns så himla konstigt att släppa musik digitalt och bara sitta där “hallå, är det någon som lyssnar?” än att få ett direkt gensvar från en publik. När jag känt mig less på grejer, så har bandet kommit in med ny energi. När vi körde pre-release på Vassa Eggen var det peaken, det var så himla kul. Men också när vi körde i London, det var riktigt maxat. Jag har haft så mycket energi till det här och bara kört, det har varit så kul. Det är ett sådant tajt gäng, det har varit det bästa. Kanada var också kul att åka
till och det gick bra på showcasen där.

“Jag är här för att stanna, så ni kan lika gärna hypa mig på en gång” 

Beskriv dig själv som artist med tre ord? 

-Monumental, majestätisk och mångbottnad. Jag är ju en konstnär helt ut i fingerspetsarna, att jag kan inte låta bli att leva i konst. Om jag ser någonting så ser jag poesin i den, jag har alltid dom där tentaklerna ute. Därför så känner jag mig väldigt, så, nu låter det skrytigt, men äkta. Dock vill jag bara att Sverige ska fatta det snart, att jag är här för att stanna så, ni kan lika gärna hypa mig på en gång. Vissa är lite mer att de kommer och går, med en one hit wonder, försöker följa den senaste trenden och sådär. Jag är nog mer tidlös, jag kan inte sluta vara så här.

Vad är framtidsplanerna för Raindear? Vad händer härnäst?

-Ja, albumet kommer ju, sen hoppas jag att vi kan åka på en turné i samband med det, flera sammanhängande gig så man verkligen får köra in sig i det. Det enda man vill göra när man gått av scenen är att göra det igen dagen efter, men så får man ju inte det. Eller om man inte har en turné då. Så en turné ska hända, det är lite gig på gång.

Jag ska börja jobba på nästa musik nu snart, så den redan är igång efter det här släppet, så jag inte får någon kris. För det är så konstigt att släppa musik, det kan kännas kul eller så känns det jobbigt. Men även när det känns jättebra så kan man få lite hybris och falsk glädje. Det roligaste är när man bara är i den där perioden av att skapa i sin grotta och inte har börjat tänka på att släppa det än. Så jag vill ha det påbörjat redan när jag släpper albumet. Sedan vill jag försöka få med musiken i filmer och sånt.

Intervju av: Emelie Johansson

MUSIKVIDEO

Multi-instrumentalisten och kreatören The School Book Depository släppte den 29 oktober tredje singeln för i år, “Corals”, med en tillhörande musikvideo gjord av artisten själv. Singeln som släpptes via No Joy Records är en sprudlande, energisk indierocklåt. Precis som vi är vana att höra honom. 

Det som de senaste åren blivit The School Book Depositorys signum är hans färgsprakande, kreativa och välgjorda musikvideos som direkt fångar åskådarens uppmärksamhet och som visualiserar och höjer låtarna ännu ett snäpp. Det är som att kliva in i hans huvud och se allt vad som försiggår där inne.

Och i musikvideon till den otroligt catchiga, upplyftande “Corals” bjuds vi på ett iögonfallande retro-rymd-björntema. Att ens få ihop den kombinationen är en eloge i sig, sedan är det makalöst snyggt och proffsigt utfört. Det här är sånt man bara måste se själv med egna ögon och känna hur musiken och videon skapar en smakfull synergi där ingenting är lämnat åt slumpen.

Vi vill verkligen trycka lite extra på att The School Book Depositorys kreationer är väl värda att kolla in. Att fler inte upptäckt honom än är en förlust för de som missat. Så se till att kolla in “Corals” och dras med i en häpnadsväckande drömvärld av högsta rang. 

Skribent: Emelie Johansson

Den 1 november släppte artisten och låtskrivaren Daniella Binyamin musikvideon till sin låt “Out Of Fuel”, som släpptes i September, och drog snabbt till sig vår uppmärksamhet här på Tinsel. Vi hade med singeln i vårt septembernummer under kategorin “Eyes On” men eftersom låten fortsatt växa hos oss vill vi uppmärksamma den ännu lite mer nu när vi fått ta del av det visuella. 

Musikvideon speglar en fin berättelse om en relation som håller på att ta slut och det visuella stärker verkligen lyrikens budskap. Videon är rå, realistisk och fängslande på ett sätt som gör den mycket relaterbar. Det känns nästan som att jag tittar på avslutet av en egen relation, på ett vackert sätt. Alla färger, rörelser och texturer går så väl ihop med musikens toner och skapar en känslostorm utan dess like. Daniella Binyamin tar tag i varenda nerv och ger oss gåshud på kroppens alla hår. Det här är fint, riktigt fint! 

Skribent: Fia Skärblom

TINSEL TIPSAR

MÅNADENS BÄSTA

MÅNADENS BÄSTA SINGEL NOVEMBER: JACOB ÖHRVALL – DU KAN VA

EYES ON

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

•