Idag släpps äntligen debutalbumet av den helt magiska artisten ALVA. Det är ingen hemlighet vid detta laget att jag har längtat efter detta album och min kärlek för ALVA och hennes musik kan inte ha missats. Albumet heter ”Trä, Eld, Öl, Utekväll” och släpps som en samproduktion med Dalapop. Albumet har producerats av Filip Lundgren. 

Denna låtskatt som ALVA skapat innehåller 8 låtar och däribland hittar vi ”Fuck Dig”,Vill Du” och ”Ute Jämt” som vi tidigare recenserat här på magasinet. Så jag uppmanar er att gå tillbaka i arkivet, läsa och lyssna, då det definitivt är tre låtar som förtjänar extra uppmärksamhet. 

Jag tänkte idag kasta lite extra ljus på albumets fokuslåt ”Kyss Mig” och givetvis albumet som helhet. Inledningsvis bjuds vi på ”Kyss Mig” som skiljer sig något från resten av låtarna, utan att ändra på ALVAs sound. Det är en naken, vacker och känslostark låt där lyriken står i centrum och kompletteras av mäktiga musikinslag, där rytmer och drömmiga melodislingor på en stilig elgitarr skapar magi. Artisten berättar själv att låten är hennes plåster efter flera år hon fortfarande behöver läka ifrån. Det blir så himla starkt det här och håren reser sig över hela kroppen. 

Det är väldigt svårt att hitta orden för detta album, då jag på riktigt känner mig helt golvad av kvaliteten som genomsyrar precis varenda låt. Musiken drar fram det bästa ur indie-poppens säregna detaljer och de kraftiga melodi-slingorna som präglar hela albumet är på en ny nivå, enligt mig. Det är absolut melodierna och hur de är arrangerade tillsammans med produktionen och rytmer som fångar mig. Albumet har en helhets-ljudbild som är pampig, komplett och gör att det spritter i benen. 

I det här albumet ryms alla killar jag varit kär i, alla väggar på psyk jag önskat jag kunde slå hål i, alla händer som tagit i mig fast dom inte fick och alla nätter jag ramlat omkring över asfalt och önskat att hem var i en famn som inte fanns. Jag ville också skapa något jag själv älskar, återuppliva indiepopen som jag minns den, hitta hem i ljud och tempon där jag känner att här, här kan jag bo länge. Vips! så blev den klar. Debutplattan, ‘Trä, eld, öl, utekväll’. Tack F för doftreferens!

Jag fastnade start för Alvas egna ord om albumet, då det är snyggt, smart, välskrivet och visionen hon vill få fram med sitt skapande är exakt så den upplevs hos mig. Det blir enormt träffsäkert. Och när man lyssnar från början till slut slungas man in i alla dessa känslor och det känns som att man fått vara en fluga på väggen under ALVAS upplevelser. Det blir genuint och lätt att ta till sig, relatera till sina egna historier och nästan som lite terapi. Som att jag och ALVA har en kväll där vi delar med oss av alla våra innersta hemligheter och känslor över en flaska vin. Det är fint! 

Jag hade kunnat sitta här och skriva i evigheter, för jag är helt såld på ”Trä, Eld, Öl, Utekväll” men jag önskar djupt att ni själva lyssnar. I högtalare, i lurar, koncentrerat, i bakgrunden och på alla möjliga sätt. Det här kan på riktigt bli mitt mest spelade album i år. Tack ALVA, du är en stjärna! 

Foto: Jonna Andersson / Jons Jonna Photo

Skribent: Fia Skärblom