Idag albumdebuterar den norska alt-pop artisten ARY med sitt mäkta kraftfulla egenproducerade album “For Evig”. Hon är hyllad som en av Norges stora popstjärnor med sin elektroniska musik och spektakulära röst, och under två års tid har hon jobbat på debutalbumet som nu med sina 10 spår når era öron.

Dryga tre år tog det innan den hyllade popstjärnan, efter spelningar på några av Europas största festivaler, lovord från musikpress såsom NME och The Line Of Best Fit och miljontals lyssnare världen över, kom tillbaka i rampljuset med ny musik.

“For Evig” präglas av sorgen av att förlora sin tvillingbror, strax efter att hon påbörjat processen av debutalbumet.

Det är vad jag tänker på varje dag, så det kändes inte rätt att skriva om något annat. Låtarna handlar var och en om olika faser av och i sorgen. Det svåraste med sorgen är att acceptera att den måste vara för evigt.

Och när jag läste dom orden så får albumet helt plötsligt en helt annan innerbörd. Inte nog med att ARY lärde sig musikproduktion och producerade hela albumet själv, för att få fram sitt egna sound precis som hon ville ha det och göra avtryck på sitt sätt, så låter det helt fantastiskt. Det är experimentellt, sensuellt, skört och sårbart.

Min dröm har varit att kunna producera mitt eget album. Det här känns därför som min riktiga debut som artist.

När jag hör “For Evig” för första gången så fastnar jag direkt för hennes sätt att leka med synthar och hur hon får ihop en sammanhängande ljudbild som framkallar massor av känslor. Varje låt är som ett eget soundtrack, ungefär som när du är ute och går sent på kvällen med hörlurar i och du skapar dig din egen musikvideo i huvudet av allt du ser runtom dig. Sen sätter du på slow motion-effekt på allting.

Det finns vibbar både av Loreen och Billie Eilish på albumet, ARY är kanske till och med Norges motsvarighet för den sistnämnda. Albumet sträcker sig från de djupaste, experimentellt ambienta låtarna som “New Low”, “Stargazing” och titelspåret “For Evig” som man vill svettas till på nattklubbens rökiga dansgolv, till de mer popiga “My Awe Sustains” och “Birthday” som har stadiga beats.

Det här är ett album som går att applicera i många känslostadier och sammanhang. Ett snyggt, välgjort album som är den bästa möjliga comebacken för ARY.

Foto: Ida Bjorvik

Skribent: Emelie Johansson