Det färgsprakande popbandet John Död är återigen tillbaka med glittrande 80-tals synthar och melankoliska texter om vägval, livskris och kärlek, i senaste 11-spåriga albumet “Rosa Brus” som släpps idag. Var beredd på att ta på dig din bästa dansoutfit – för nu åker vi!

Ett gäng låtar från albumet har tidigare släppts som singlar, och nu har dom satts ihop till en magnifik helhet tillsammans med osläppta spår – och bildar ett rosa brus av starka, dansanta poplåtar från A – Ö.

Senaste singeln “Under Konstruktion” inleder plattan och sätter stämningen direkt med synthmattor och en trallvänlig melodi som skulle kunna vara skriven av Håkan Hellström. Och just melodier är något utav John Döds starkaste kort, som även i “Du Ser Mig på Stan”. I varje låt hörs en melodislinga/hook som man kan haka upp sig på och sätter sig som segt tuggummi. Obs, en komplimang, och en viktig ingrediens för bra popmusik.

Titelspåret “Rosa Brus” präglas av lager av arpeggiosynthar och tunga discotrummor, och om den gick lite mer i moll skulle det kunna vara en låt av Kent. Men jag uppskattar att John Döds musik klingar i majoritet i dur, något som känns lite sällsynt i dagens musikklimat av svensk indiepop.

Vi har ställt väldigt höga krav på låtar och produktion, och siktat mot en avvägd helhet i albumet. Men processen har framförallt varit en känslomässig resa; låtarna handlar om vår gemensamma 30-årskris och det är en tung färd att gå så djupt in i sig själv. Men nu är Rosa Brus här och vi kan med stolthet säga att allt har varit mödan värt. Vi är så glada att ni nu får höra resultatet.

“Va Med Dig” är en vacker popballad som är avstickaren i albumets upptempogalej, och när man tyckts vaggats in i den lugna rytmen så bjuder slutet på ett utbristande, vädjande crescendo som ju bandet är riktigt vassa på att göra. Vi finner också några av mina personliga favoriter i mitten av albumet som tidigare släppts som singlar, och för den som är nyfiken på vilka det kan vara och vill frossa vidare i John Döds musik, kan hoppa tillbaka några sidor och läsa recensionerna av de låtarna.

Den låt som kanske osar mest 80-tal är “Jag Led En Dag Ett Tag För Dig” som både har soundet, melodierna och produktionen spikrakt in i nämnda decennium. Så fort jag ser titeln “2020” tänker jag att det är modigt att döpa en låt till just detta år, ni vet varför. Men den har en glad underton och jag skulle vilja säga att det är albumets mest intressanta refrängmelodi som synthen unisont följer med, som gör mig upprymd varje gång den kommer.

“John Döds Psalm” som faktiskt låter som en riktig psalm, knyter ihop säcken med mjukt piano och jag funderar på hur jag ska knyta ihop den här recensionen och sammanfatta. I John Döds musik finner man för varje lyssning något nytt element i deras originella, välskrivna och livliga arrangemangen. “Rosa Brus” är ett rosa berusningsmedel. Och jag tror att deras musik utstrålar en energi som slår an en musikmässigt personlig sträng hos mig.

Gå nu inte miste om detta magnifika popalbum.

Omslag: Christian Koch

Skribent: Emelie Johansson