Det energiska norska rockbandet brenn. kickar igång 2022 på absolut bästa sätt – med det nya albumet “Vandrer på Solskinn” som släpps idag. Med två tidigare släppta singlar från albumet under förra året är det nu dags för duons uppföljare till 2019 års hyllade debutalbum, och en stor turné nalkas.

Vi har tidigare skrivit om första singeln från nya plattan som släpptes under 2021, som också är första spåret på albumet, “Jeg blir så dum”, och vi blev knockade av energin, lekfullheten och hur Rémy och Edvard som utgör bandet, tycks göra musiken med en klackspark, och samtidigt blir så effektfull.

Albumet är kanske lite format av den känslan. Den rastlöshet som vi har känt de senaste två åren, när allt runt omkring oss har stått helt stilla.Vågtopparna och de lägsta dalarna under det senaste året. Låtarna är mer kompromisslösa än på förra albumet – högen av ljud vi sitter med nu spricker lika mycket som på förra albumet, men låtarna går hårdare in i varje uttryck.Varje låt är på ett sätt mer sann mot sig själv än vad vi tidigare har tillåtit, hahah. Det känns kanske lite mer vuxet?

Det var för mig en självklarhet att även plocka upp hela albumet och skriva om det, när den första introduktionen av bandet satte sina spår hos mig. Och nu är det här, ösigare än någonsin på det 13-spåriga albumet. Vad mer begär man efter två år av pandemi än att få känna lite energirus i kroppen. I “Jeg gir opp” som också var en av singlarna från albumet, överöses lyssnaren av om möjligt än mer stora, distade gitarrmattor och äkta rockskrik. Vibbar finns av The Hives råhet, vilket gör hela mig sprallig.

Och så fortskrider hela albumet igenom, kompromisslös rå rock med finess, glimten i ögat och tungt som bly. Jag skulle inte bli förvånad om jag hör brenn.’s musik i någon ny ungdomsserie inom den närmaste tiden. Jag hoppas innerligt på det.

brenn. är också ett av hoppen om att en ny generation av rockband kommer ta oss med storm, och visar hur modern rockmusik kommer att forma vår samtid och framtid. Låtar som “Gi med litt fred” och “Sopp” har influenser av det “klassiska” rocksoundet men det är avdammat och fått ett ansiktslyft.

Jag lyssnar på albumet från start till slut och när plattans nionde spår “Deepfake” börjar ljuda har man maxat precis allt. En crankad output som slår i taket, det låter nästan som att högtalarna ska sprängas, och jag njuter. I “Svett” och “Kvalm” som är plattans lugnaste, eller minst ösiga spår i sitt sammanhang som drar åt det popigare hållet, kan man andas ut en aning.

Låten ’Vandrer på Solskinn’ (ja, inspirerad av Katrina & the Waves) handlar ju om precis det du tror. Att vara sjukt glad och nöjd i det ögonblicket du ”tappar vingarna” och faller ner igen direkt efter. Därmed blev den också titelspåret för albumet, för den sammanfattar hela skrivprocessen och allt runtom kring väldigt bra. Ett fönster in i två år som har varit mycket upp och ner för oss båda!

Titelspåret och sista låten “Vandrer på Solskinn” är nog plattas mest kommersiella spår som skulle kunna höras runtom i många sammanhang. Den känns också som den perfekta, episka avslutningslåt på en konsert. Hatten av, brenn. och grattis till en fantastisk platta.

Foto: Isak Jenssen

Skribent: Emelie Johansson