Kanadensiska popartisten Loviet släppte den 18/11 albumet “777”, ett solklart popalbum i influerat av 90-talets grunge och 80-talets synthar, som berör ämnen om tonårsminnen och den existensiella kampen med framtiden. “777” släpps via artistens egna label Loviet.

Vi har tidigare följt Loviet i hennes singelsläpp, både “Chemical” och senaste singeln “Picture” som vi har älskat från första lyssningen. Tillsammans med ett gäng andra släppta singlar under året och det gångna, har dessa poppärlor nu samlats ihop till ett 7-spårigt album, som känns helt rätt i tiden.

2020 års singel “Dullshine” inleder albumet i en synthpopig atmosfär där en trummaskin kickar igång hela kalaset. Sedan finns det ingen hejd – syntharna flödar samtidigt som mjuka flanger-gitarrer ligger som bomull i ljudbilden. Det färgglada i musiken som möter allvarligheten och vemodet i texten blir riktiga kontraster och en kombination som jag alltid gillat. Det nostalgiska soundet fortsätter i den 80-tals doftande “Jawbreaker” som går i liknande anda som föregående men här har trummorna och groovet skapat ett oemotståndligt dansgolv i mitt huvud.

Min personliga favorit “Chemical” har jag fastnat för sedan första början, och kanske för att det var den första låten jag hörde med Loviet. Jag kan ha sagt liknande i singelrecensionen, men då får jag upprepa mig. “Chemical” väcker tonårsminnen och känslor i mig då det påminner om tidiga 2000-talets popgrupper, såsom Sugababes, fast i en fräschare tappning. “Picture” är albumets lugnare låt. Här är kontrasten mellan det lugna, svävande i pianot och akustiska gitarren med trummaskinens hetsiga rytm och inslag av effekter och dist på rösten makalöst snygg. Det är en oväntad ljudbild som tilltalar mig.

Loviet har sannerligen många sidor av sin musik, men en tydlig röd tråd sträcker sig genom låt för låt. I “Pull Up” presenteras en ny sida med en mer bandkänsla med akustiska trummor och gitarrer i ett modernt 80-tals sound som påminner om band som The 1975.

I den kanske mest rosafluffiga låten på albumet “Make Me Wanna Die” fastnade jag för refrängens rader “you make me wanna die, and feels so alive at the same time”. Det är en snygg ordlek och direkt tänker man på sin käresta. Avslutningsvis kommer den rockigare låten “Feelbad4it” och jag får vibbar av Kelly Clarkson med det pumpande gitarrintrot, det sensuella och nära i verserna i kontrast till refrängernas storslagna, sing-along feeling.

Loviet är en stjärna på att skriva catchiga melodier, skapa medryckande produktioner och blanda olika musikinfluenser och göra någonting eget av det. “777” är ett recept på hur allt detta smälter samman till en lyssningsupplevelse som innehåller det man önskar inom dagens popmusik – både rent musikaliskt men också känslomässigt.

Skribent: Emelie Johansson