Från låtskrivare till andra artister, till att själv träda fram i rampljuset och en flytt från LA till Stockholm när pandemin slog till resulterade i den 5-spåriga knivskarpa, kaxiga och färgglada debut EPn “Ugh!” från alt-pop artisten Cy som släpps idag.

Cy (Amanda Cygnaeus) debuterade under eget artistnamn i mars i år med singeln “My Name Next To Yours”, där hon blandar mjuka RnB-melodier och punkiga ljudlandskap. Ett väldigt intressant sound om jag får säga det själv, bara genom att läsa orden. Och att höra musiken – wow. Cy har verkligen skapat sig ett helt unikt sound, på riktigt. Efter debutsingeln har hon släppt två singlar som letat sig in i indiesveriges hjärtan, och nu kommer debut EPn. Det är nog bara en tidsfråga tills det fullkomligt exploderar.

“Ugh!” som enligt henne själv skildrar en stormig 25-års kris, gläntar på dörren till inspirationer av 90-talets grunge paketerat i moderna popmelodier och intressanta produktioner och arrangemang. EPn inleds med debutsingeln “My Name Next To Yours” som är en avskalad och intim låt med sången i fokus tillsammans med skramliga trummor och en naken akustisk gitarr. “Plane Jane” med sitt pumpande gitarr- och trumkomp och starka refräng är som tagen ur en amerikansk tonårsfilm. Det är storslagen med körer, reverb och en skymt av flanger-gitarrer och jag märker under låtens gång hur jag blir sådär tonårsnostalgisk.

Det är läskigt att vara sårbar, men jag tror att det behövs lite mer av det i popmusik idag. Sårbarhet hos andra betraktar man ofta som mod, men när det kommer till en själv så känns det bara som ett tecken på svaghet. Sedan jag var liten har jag tänkt att styrka = inte visa känslor, men genom musiken hittade jag en ventil där jag för första gången vågade släppa taget och vara sårbar.

I “God Damn” presenteras ett skitigt och rivigt RnB-sound med distade trummor och vassa, markerade synthar. Det är så många intressanta inslag i produktionen så jag har öronen på spänn hela tiden för vad som kommer härnäst. Är det något Cy kan så är det hålla lyssnarens fokus med sina låtar. EPn lugnaste låt “Hate To Hate You” är en hjärtskärande, vemodig kärlekslåt med finess. Det är mjukt på utsidan men på insidan är det som grå betong, och varenda sjunget ord lyssnar man på.

Men det som jag först fastnade för hos Cy var när jag fick singeln “Don’t Sleep With My Ex” skickad till mig. Det var den första låten jag hörde av henne och redan vid de första sekunderna så visste jag att jag skulle gilla det här. “Don’t Sleep With My Ex” är EPns sista låt och är straight in your face. De rytmiska, lätta trumkompet fylls ut med en distad bas, snygg melodi och ett ösigt klimax i slutet. Cy sjunger på ett kaxigt, nonchalant men samtidigt lättsamt sätt, som ett långfinger till valfri person. Perfekt avslut på en perfekt EP. Vi tackar och bockar.

Foto: Filippa Markai

Skribent: Emelie Johansson