Malmöbaserade indierockbandet Amaunet följer upp årets släppta singlar och samlar dem till det 6-spåriga minialbumet “While I’m Living” som släpps idag. Med ena foten i indierocken och influenser av britpop och andra i arenarock som blandas med moderna popmelodier, levererar kvintetten alltid träffsäker rockmusik. Och denna gången ska inte bli ett undantag. Albumet släpps via Lövely Records.

“When You Come By” släpptes som singel under året, och det är en riktigt stark dänga som både andas Amaunets tidigare sound, men vad som är nytt i deras gitarrbaserade låtar är att här får vi lite synthinslag som perfekt fyller ut och jobbar tillsammans med gitarrerna. Det ger en känsla av The Killers.

Samma episka arenarock-anda får vi i “Word” som startar med ett in-your-face intro. Tänk dig en sommarkväll och du står på valfri stor arena. Här görs det även tydligt i soundet att bandet spelat in allt live i studion vilket nästan är ett måste till sådan här typ av musik. Det är magnifikt och ett jäkligt snyggt sound. När jag trodde att jag hade fått allt kommer även ett gitarrsolo som ett brev på posten – och låten är helt komplett när det också bygger upp mot ett klimax som är löjligt storslaget.

I “Sunny On A Plane” tas tempot ner en aning, men inte det episka soundet. Jag får vibbar av tidiga Coldplay med gitarrslingor som ligger i bakgrunden och synthstråkar som är perfekt placerade i arrangemanget. Låten smyger sig på till en början men brister ut i någon slags nostalgisk eufori längs vägen, och jag får gåshud längs armarna. Jag är lite besatt av det instrumentala partiet i slutet där en till synes “städad” låt tillåts kontrollerat balla ur en aning.

Titelspåret “While I’m Living” är en intim ballad som kryper sig in under skinnet och får med det avskalade arrangemanget en att lyssna på vartenda sjungna ord. Melodin är sylvass och en av de bästa skrivna. Vi är tillbaka på den där arenan och dansar framför scenen i “Silver Sunlight” som är maxad till tusen. Även här får lyssnaren höra en nyare sida av Amaunet med ett utsmyckat arrangemang. Låten bjuder på flera olika partier, snygga effekter och dynamiska inslag. Om jag skulle beskriva denna låt så alla förstår – en proppfylld godispåse. Här finns allt man gillar.

De första sekunderna på “Violent Renaissance” undrar jag om jag har råkat slå på en låt av ett annat band. Men nej, det hade jag inte, utan det här är albumets utstickare – wow! En riktigt tung, bas- och trumdriven låt som både är kaxig, attitydig och sockersöt. Som om Nine Inch Nails och U2 skulle få ett kärleksbarn. Det riviga möter det glimrande i gitarrerna och partier som blommar ut som sedan går ner till det tunga igen. Jag älskar slap-delayet på sången som bidrar till en industriell känsla, de matande gitarrslingorna i slutet, kör-partiet som känns som en predikan och hur hela låten känns som en march. Jag tror man måste höra detta för att förstå. Här har vi albumets starkaste låt och min personliga favorit tillsammans med “Sunny On A Plane”.

När jag gått igenom alla låtar behöver jag smälta allt ett litet tag. Alla intryck har gjort mig helt upprymd. “While I’m Living” är ett kanonalbum som varenda en som ens har en tillstymmelse till rock i sina ådror borde lyssna på.

Skribent: Emelie Johansson