Fredagen den 24/9 släppte det svenska indiepop-bandet kippo sin debut EP. De laddade upp med debutsingeln ”figure” den 17:e september, som även inleder EPn. Kippo består av musikerna Linnéa Svedmyr, Tove Paulin, Erik Lundin och Gustav Alte. 

Kippo debuterar med en mycket känslostark och vacker EP som är otroligt genomtänkt. De fyra låtarna vi blir bjudna på heter ”figure”, ”community”, ”now and then” samt ”joni” och utgör en behaglig kombination av ljusa, drömmiga toner och uppriktig lyrik. Sången är tydlig och följer dynamisk musiken men passar särskilt till den lekfulla gitarren. Stundvis, som i låten ”joni”, får jag känslan och bilden av en folklig visa som spelas för mig vid en lägereld ute vid sjön en sval sommarkväll. När musik blir så pass målande, trots att den är avskalad och enkel i sin ljudbild, är det magiskt på något vis. 

Instrumentuppsättningen och dess produktion är genomgående väldigt välgjord och har verkligen hittat sin rätta plats tillsammans med sången vilket gör att vi får helt kompletta låtar. Vi känner mycket när vi lyssnar, sådär som riktigt bra indiepop kan få oss att känna. Musiken ger oss ett lugn, drar fram våra innersta tunga känslor samtidigt som det väcker hopp och lycka. 

När det dyker upp överraskande blåsinstrument som det gör i ”figure” blir jag extra glad och fängslad. Det är mäktigt när synthar, blåsinstrument, elektroniska gitarrer och en smäktande röst får leka ihop på detta vis. Som i ”community” får vi inslag från flera genrer och där är nästan något kusligt över den, men på ett överraskande bra sätt. 

Min favoritlåt på EPn är ”now and then” då den från de allra första tonerna tog tag i mig helt. Pianot och sången får mig att drömma mig bort med sina mjukhet, men låten växer med rytmer, sång-lager och en riktigt snygg elgitarr. Det är en otrolig balans i denna låt. Jag skulle kunna ha den på repeat länge, om och om igen, utan att tröttna. Små finesser i bakgrundsljud och toner gör att ljudbilden blir grym. Cirka 3,20 in i låten når den en pampig nivå som verkligen får mig att stanna upp och lyssna. Så pass mycket att jag måste spola tillbaka några gånger och höra samma bit igen. Låten avslutas med en piano-fade, som återigen stärker dynamiken. 

Skribent: Fia Skärblom