Från missbruk till hyllad grammisnominerad låtskrivare. Rasmus Arvidsson, frontfigur och låtskrivare i det omtalade bandet Avantgardet, som de flesta av oss känner igen som bandet som alltid bjuder på energiska och maxade, kärleksfyllda spelningar.

Idag är dom aktuella med det femte studioalbumet “Smile and Wave”. Vi pratade med Rasmus om hur den kreativa processen har varit kring albumet, hur pandemin har påverkat honom i sitt skapande och välmående, hyllningslåten till två av deras största fans, vilka framtidsutsikter som väntar Avantgardet och det nya begreppet “pandemi-pop”.


Ni släpper nu er femte fullängdare ”Smile and Wave”, och med det ett nytt samarbete med producenten Jari Haapalainen. Hur har samarbetet med Jari varit?

-Jari var med och spelade gitarr och trummor på förra skivan, och det var första gången jag träffade honom. Men för detta album är det första gången som vi samarbetar med honom som producent, vilket känns jättekul. Både Patrik Åberg och jag alltid har sett upp till honom och varit intresserade av vad han har gjort. Det har blivit ett ganska annorlunda samarbete för den här skivan, som har varit i mångt och mycket ett arbete på distans. Det är också något som ställt krav på en på ett annat sätt. Saker som tar sju minuter i studion tar tre dagar på distans.

Dagen innan vi skulle spela in i våras så skulle Jari flyga från Berlin, där han bor, och det var precis innan dom stänge ner Kastrup, och då fick vi ställa in allting och började jobba på distans. Men när restriktionerna släpptes i somras fick vi till en vecka att spela in i Skåne, vilket var jätteviktigt för att få gemenskapen och energin från bandet. Men också att sätta sig i en buss och åka ner för inspelningen, känslan som liknar att komma ut och spela. Vi gillar den känslan, vilket är lika stor del av tjusningen som att ställa sig på scenen. Det är verkligen ett jobb som man saknar på ett sätt. Men allt som hör turnerande till när man trivs så bra som kompisar som vi, så saknar man det mest av allt. Därför var det viktigt att få denna vecka tillsammans.

Hälften av skivan är inspelad på distans och hälften på plats, och det är en varierad känsla om hopp och uppgivenhet i skivan. Jari brinner för musik så mycket och han känner verkligen musiken och texten genuint. Om vi gör demos så vill han ha mina texter skickade till sig, han vill inte jobba med en låt utan att veta vad den säger. Allting handlar om en gemensam kärlek till musiken, och han kan förmedla det så oerhört väl. Vi kompletterar varandra också väldigt bra, och vi ser likadant på musiken och på vad vi vill uppnå. Det som också kompletterar oss är att han är noggrann och kan vilja vrida och vända på saker, medan jag är ganska rastlös och vill framåt. Det blir en fin mix i vårt samarbete.

Lyssnaren ska känna att vad dom än tycker om musiken så ska de inte tvivla på att jag inte gett allt av mitt hjärta för den skivan.

Ni samarbetar även denna gång, som sedan debuten 2016, med kreatören och musikskaparen Jocke Åhlund på denna skiva. Hur har ert samarbete varit och tagit form i den här plattan?

-Jocke betyder så oerhört mycket för mig. Inte bara som producent, utan även som nära vän och människa. Vem det än är som står som producent för plattan är Jocke alltid en del av det. Jocke har kommit in sömlöst i mitt och Jaris samarbete. Det finns ingen prestige utan det har blivit ett fint samarbete mellan oss tre.

Likadant som på förra skivan var det viktigt att Jocke var inne och sjunger, och han adderar alltid någonting. Jag ser han som ett ständigt bollplank och som jag hämtar mycket inspiration och trygghet i, oavsett hur stor eller liten del han har i det vi håller på med. Vi hörs tjugo gånger om dagen om allt möjligt. Det är ett musikaliskt samarbete som vi alltid har ständigt pågående. Han har även producerat några av låtarna på skivan.

Jag och Jocke pratar alltid med prata med varandra, och han har alltid varit min största hjälte. Man säger ju att man aldrig ska träffa sin idol, man kan bara bli besviken. Men för mig var det mest om myten och magin som försvann, men det som jag fick se var en av de absolut finaste människorna. Så jag fick något mycket finare än det idoliserande. Jag kan inte uttrycka tillräckligt hur mycket han betytt för mig, och det är något jag vill förmedla, att han betydde så mycket för mig innan jag lärde känna honom, och nu ännu mer, fast på olika sätt.

Hur har låtskrivarprocessen bakom albumet varit?

-Den har varit ganska jobbig, faktiskt. Just på grund av coronapandemin. Eftersom jag gör allt själv, vi har inget skivbolag, så alla uppgifter faller på ens bord, så är det en väldigt varierande cykel i hela arbetsbeskrivningen. Du skriver musik, spelar in, lanserar skivan, sen ut på turné. Det är hela tiden massa olika saker som både kräver och ger olika energi.

Det här året har istället blivit en enda lång sörja av att jag suttit ensam med en gitarr och mer och mer kommit att hata min egen röst, för det är det enda du hör. Jag måste skriva musik och uttrycka mig och jobba på något sätt kreativt, för att må bra. När du sitter med ett inspelat album och har inga spelningar planerade framöver, känns det inte så stimulerande. Det problemet har inte funnits tidigare, vi har turnerat ständigt sedan 2016.

Men denna period är roligt då det är mycket med lanseringen som man gör själv. Men innan det kickade igång på riktigt, var det jobbigt, men nu är det ganska kul. Men problemet är väl att jag känner att all musik som man släpper har inte så stora möjligheter att leva så länge. Enda möjligheten att det flyger är att man är ute och spelar. Det försvinner lite och känns lite hopplöst. Jag försöker att se det i ett mycket större perspektiv än bara det här, och jag försöker se på det som något mer långsiktigt. Då tror och hoppas jag att detta blir fint att kolla tillbaka på om 20 år. Jag tycker att man måste respektera musiken och det har alltid betytt mycket för mig. Alla skivor jag lyssnat på har betytt så mycket för mig. Lyssnaren ska känna att vad dom än tycker om musiken så ska de inte tvivla på att jag inte gett allt av mitt hjärta för den skivan.

Någon typ av pandemi-pop.

Vi har fått ett smakprov på platta i form av singeln ”Smile and Wave” som släpptes den 27 november. Vad vill ni förmedla för budskap med albumet till lyssnaren?

-Om man tittar på tidigare skivor, både vi som band men mig personligen och min resa från missbruk och dit jag är idag, har de handlat mycket om kamp. Man har på något sätt fortsatt kämpa hela tiden. Helt plötsligt befinner man sig i en position som det här året har inneburit, att du inte kan kämpa emot, du kan endast ge upp. Din enda chans till överlevnad i pandemin var att ge upp. Så då blir budskapet ”Smile and wave” att ta det som det kommer, och på något sätt spegla psyket hur det känns. Det kan vara jobbigt men, att försöka ingjuta någon förhoppning om att det ska bli bättre, men du kan samtidigt inte göra något åt det.

Jag vill förmedla någon framåtanda fast den kommer genom hopplöshet och uppgivenhet. Nytt för mig, för innan har gett upp betytt nederlag, och kämpa att hålla näsan över vattenytan. Men nu handlar det om att ge upp. Att inte veta när man kan spela igen får en att bli frustrerad och må dåligt över det. Men det sköna för mig var att man vet att det kommer pågå länge och kan inte göra något åt det. Det fick mig att slappna av och infinna sig i det, istället för att man måste spela. Drivkraften framåt är inte så hjälpsam i denna pandemi.

Jag har försökt skapa en skiva som speglar detta år, det jag velat skapa. Det finns också ett element på skivan om att vi vill påminna folk om hur vi låter live. Samtidigt som det kan vara uppgivet och deppigt vill man också förmedla något typ av hopp om att vi kommer stå på scenen någon gång igen. Som ”Yes Man” och ”Framåt Habibi”, låter mycket som oss live. Det hade varit deppigt att göra en skiva med endast deppiga texter, det hade inte varit så intressant. Psyket är mer komplex och jag har velat spegla det och ta in fler aspekter i det.

Jag satt och rös, grät och skrattade för det var så fin historia. – Det är så fint att dom alltid kommer vara en del av Avantgardet, för alltid. När man är ute och spelar så finns dom alltid med.

Om det inte var en rådande pandemi i världen, hade albumets innebörd och texter sett annorlunda ut då?

-Ja det tror jag absolut, i och med att jag försöker skildra det som är här och nu och vill alltid vara relevant och beskriva den verklighet jag befinner mig i. Det har tidigare handlat om att man varit ute i samhället, där man rör sig. Om jag hade skrivit en sådan skiva nu hade den inte varit sann. Nu handlar det om där jag befunnit mig detta året. Var det inte så hade det varit andra intryck och låtarna helt annorlunda. Någon typ av pandemi-pop. Det kanske bara kommer vara en stor ångesfilt som man inte vill närma sig, när det här är över.

Foto: Anton Lernstål

Ni har en låt tillägnad till två av era mest trogna fans på skivan, ”Micke och Maria”. Vad fick er att skriva denna låt, och vad tror du ni får för respons från dem när de hör låten?

-Det var en så pass stark historia. Vi träffade Micke och Maria innan en spelning, och det var från början ett ”hej hej, vad kul och träffas”, som vanligt. Och när dom började prata blev man helt trollbunden, vi pratade i en timme, fast vi hade mer saker att göra. Jag satt och rös, grät och skrattade för det var så fin historia. Maria kom upp på scen och sjöng en låt på den spelningen. Jag bestämde mig sedan direkt efter att vi skulle hålla kontakten.

Både Micke och Maria var missbrukare men dom var rena då, och de var kära och Micke skulle bjuda ut Maria på första dejten, som var på en fotbollsmatch. Men hon pallade inte trycket och tog ett återfall, så hon hamnade på akuten. När Micke kom dit så tänkte hon att det var över och att allt var förstört. Men han frågade om hon ville gifta sig. Då fick jag känslan av att det vill jag skriva om. Jag gav låten innan till dom, det var en present till dom. Och sen om det var okej från dom, så ville jag att den skulle vara med på skiva. Om dom hade sagt nej hade den inte varit med på skivan. Texten och deras berättelse och dom som människor är väldigt fina. Dom betyder väldigt mycket för mig i mitt perspektiv till både mitt liv, tillvaro men också samhället i stort. Då var det så fint att bara texten hade varit tillräcklig.

Men sen blev det en sån speciell låt också, båda bitarna liksom föll på plats. Det är mycket tack vare vår producent Jari, han lyssnade på texten, och sen kom musiken efter det. Jag är priviligierad att få jobba med så begåvade musiker och som också bryr sig. Det ska inte bara låta bra utan också i samklang med texterna. Micke och Maria blev superglada för låten, och jag var så nervös när jag skickade den och väntade på svar från dom. Det är så fint att dom alltid kommer vara en del av Avantgardet, för alltid. När man är ute och spelar så finns dom alltid med.  

Har du någon egen favoritlåt på plattan, och varför?

-Skivan har varit från början som en enda lång låt och enhet, jag jobbar mycket med övergångarna i låtarna. Personligen så lyssnar jag, som på annan musik också, som en långfilm. Om du ska visa din bästa kompis din favoritfilm är det inte bara tre minuter på YouTube, utan hela filmen, annars blir det som en sketch. Det är en långfilm av en anledning. Problemet i musiksamhället idag är att det ska vara 15 sekunder på Tiktok eller en låt som breakar stort. Det tar bort hela möjligheten att göra en långfilm. Det är jättebra att de andra sakerna finns, men just det är jätteviktigt för mig. Så detta är för mig som att välja ut en favoritscen ur en film, och då ligger ”Micke och Maria” nära till hands.

Vilka är era största inspirationskällor till er musik, rent musikmässigt?

Velvet Underground och Nationalteatern. För mig kommer det alltid vara enkelt med inspirationen till vår musik. Jag har växt upp med dom här banden, och jag fick Nationalteatern i modersmjölken. Låtarna från dom här banden betyder så mycket för mig, för jag växte upp med dom. Men sen när jag blev äldre fick jag dom till mig på ett annat sätt och jag förstod hur bra det var. Jag hörde också pappa spela deras låtar när jag var liten. Velvet Underground är mer en attitydfråga, snarare än att skriva världens bästa låtar. Det handlade om vad dom stod för och att dom kunde spela musik på konstutställningar för överklassen. Om du har dina favoritalbum, och du hör dom låtarna, så måste nästa låt komma efter den man är van vid. Man är så van vid att höra i den ordningen, och jag tycker det märks mycket på vinylformatet som tar tillbaka det sättet att lyssna på musik på.

Du skriver texter som är tagna ur ett vardagsperspektiv och med erfarenhet från ditt egna liv. Har du också någon speciell förebild eller inspiration i ditt textförfattande?

The Streets inspirerar mig mycket till mina texter. Om man läser mina texter på prent är dom snarare uppbyggda som rap-texter än traditionell pop. Sättet att berätta är hiphopen mästerlig på och har alltid varit.

Det har varit många gratis Friskis & Svettis-pass på scenen.

Ni har gjort mängder av omtalade livespelningar som gjort avtryck i folks liv. Hur har pandemin påverkat er när ni inte kunnat spela live under året?

-Det har blivit väldigt mycket apati, uppgivenhet och att det har varit ganska svårt att se en anledning att göra något av dagarna. De flyter liksom ihop med varandra. Jag är hjälpt av min son, så det är fullt upp. Men det blir också mycket ligga i sängen och lyssna på saker. Jag har mycket erfarenhet av missbruk och arbetslöshet, och om du inte har en mening med att ta dig upp ur sängen är det svårt att skaffa sig den meningen. Det är därför tankesättet i samhället ta dig i kragen är så idiotiskt. Det är ingen som vill gå på bidrag eller inte betyda något. Alla vill betyda något för sig själv, för andra och för samhället. Det här året har man haft mycket närmre till hands den tillvaron med att inte se så mycket mening med sitt yrke. Meningen är ju att komma ut och spela tillsammans med publiken, men nu försvinner den meningen.

Har ni någon spelning som är extra minnesvärd för er, och varför?

-Det är en stor fördel över att vara nykter. Jag minns varenda detalj från de spelningar vi gjort tidigare. Men första spelningen på Oceanen i Göteborg 2016, som för oss är en musikhuvudstad, och att komma från Nybro och spela i Göteborg utan att ha spelat på en scen innan, var för oss något helt otroligt. Och sen så står vi plötsligt där, och det var slutsålt sedan länge, det var helt sjukt. Det fina på det sättet vi utvecklats som band är att man kan följa den där resan i sitt huvud med hjälp av minnena och hitta höjdpunkterna.

En spelning som är ett fint minne, som är otippad, var när vi spelade på VIP:en på Way Out West. Det var inte många där för att se oss, men vi gjorde bara vår grej. Det var helt fel forum men vi hämtade energi ifrån det. Man är stolt över att stå på scen med sina bästa polare, och så finns det folk där som inte tycker det man gör är så bra. Det är en speciell känsla. Jag tror det är det som är grunden till det vi håller på med. Vi älskar genuint det vi gör. Då spelar det ingen roll om det är två personer eller smockfullt. Det är samma underbara energi som du inte kan få från någon annanstans.

Kan vi vänta oss några spelningar under 2021 om restriktionerna lättar?

-Vi har alltid varit väldigt kompromisslösa. Det är en ynnest du får av att vara indie och fristående. Vår hållning har alltid varit att vi gör det som vi tror blir bäst till hundra procent, annars gör vi det inte. Vi har fått förfrågan om livestream och coronaanpassade spelningar, men vi har sagt nej till det på grund av att vill göra vår grej till hundra procent, hela tiden. Det är jättekonstigt, för vår längsta period utan gig har varit på tre månader. Nu spelade vi i julas för ett år sedan, vilket är jättekonstigt. Min kondition är riktigt risig nu på grund av det. Vi spelar live i två och en halv timme per spelning, så det har varit många gratis Friskis & Svettis-pass på scenen.

Vad har ni för framtidsplaner för Avantgardet? 

-Jag vet inte riktigt, det är svårt nu, men jag har alltid haft lätt att svara på den frågan i vanliga fall. Jag har alltid haft steget före i allt med turné, skivor och så vidare, men nu vet man ingenting. En framtidsutsikt är att jag får ställa mig på crosstrainern. Det är typ planerna för Avantgardet. Förbereda sig för en eventuell comeback på scenen. Vi får ha en uppvärmningsturné med risk att jag bara orkar i tre minuter med gratisbiljetter. Skämt å sido, det är i alla fall kul att ha något att göra nu, det är det viktigaste hela tiden.