Indiebandet Oxen släppte den 13/11 sin andra fullängdare “Buy a Dog”. Med tidigare singlarna “Dark and Depressive”, “Buy a Dog” och “Indie Dreams” är nu hela albumet här. En inspelningsprocess som präglats av flera olika miljöer, ett produktivt skrivande och att till slut landa i ett album som känns och är precis som dom vill.

Vi mötte upp bandet och pratade om hur de känner för sitt nya album, inspelningsprocessen, hur de löser logistiken när ena halvan av duon flyttar till San Diego, och hur det var att växa upp i Hedemora med drömmar större än vad som fanns att tillgå.


Ni är ett band från Hedemora, där ni sedan tog sikte på Stockholm, där ni bor nu. Hur bildades bandet? Kände ni varandra sedan innan?

-Erik: Oxen bildades i Stockholm, men vi har känt varandra sedan vi var 12 år. Vi lärde känna varandra strax innan högstadiet. Då började vi i musikklass, jag spelade trumpet och Stefan spelade piano. Vi har spelat musik med varandra från dess tills nu, och alltid spelat musik med varandra. Våran connection var redan då, men Oxen startade vi 2016 i Stockholm. Vi var en trio, men ganska snabbt blev vi en duo, vilket passade ganska oss bra.

-Stefan: Det blir ganska enkelt när man är två, istället för tre viljor.

Oxen är ett sånt där oväntat och intressant bandnamn. Hur kom ni fram till just Oxen som bandnamn?

-Erik: Ett tag hade vi en tanke att välja något typiskt metal bandnamn. Oxen har egentligen ingen jättebetydelse för oss. Hade vi fått bytt bandnamn idag så hade det varit en dröm. Det blir lite löjligt vad man än försöker sig på.

Hur var det att växa upp i en småstad med antagligen större musikambitioner än vad staden räckte till för?

-Stefan: Jag vet inte om folk förstod riktigt vad man håller på med. Normen är att man spelar hockey och att man går på fotbollsträningar, men det har inte riktigt varit våran grej, tror jag. Vi har bara hållit på och nördat och spelat musik.

-Erik: Jag är uppvuxen i ett gruvsamhälle utanför Hedemora med 800 invånare. Indiescenen är inte jättestor där. Men sen ska man inte klaga, för det är ju en charm med det också. Och det är ju därför vi började med musik. Vi var inte de som gick på hemmafester, vi kunde spela musik fem dagar i veckan istället. Och jag tycker att det kan vara rätt nice med perspektivet att man bott där, och bott här i Stockholm. Men man kände sig såklart lite begränsad med så få som kanske förstod vad man vill. Det finns kanske inte lika många likasinnade, såklart. Jag flyttade direkt efter gymnasiet till Stockholm. Så man ville ju ändå därifrån och se något nytt. Men sen kan man känna nu att man är rätt trött på Stockholm också, Stockholm är inte så värst spännande heller.

Kommer ni bo kvar i Stockholm eller har ni någon vidare plan på att flytta?

-Erik: Jag ska flytta till San Diego nu. Men vi kommer fortfarande hålla kvar bandet tillsammans och fortsätta skriva musik. Vi har levt med varandra så länge, tror inte vi behöver vara på samma ort för att hålla ihop det.”

-Stefan: Ja det är så pass långsiktigt. Så det känns bra.

Det är ju gitarrmusik, vilket är det vi är bäst på. Men sen har vi experimenterat lite grann, vissa grejer är mer psykedeliska viber i. Allt är väldigt organiskt också.

Ni släppte debutsingeln ”Only Forever” och uppföljaren ”Luck” under 2016, som båda har fått flera hundratusen streams, och låtarna hittar vi på er debut EP från samma år. Sedan dess har ni varit otroligt produktiva och släppt ett album och flertalet singlar. Vad är era förväntningar på ”Buy a Dog”?

-Erik: Egentligen har vi nog inga förväntningar. Det är inte som att vi började skriva det här albumet för att nå en större publik eller så, även om inte folk bryr sig hade vi inte direkt gjort något annorlunda. Men det är klart, när allt är inspelat och klart, så hoppas man att det ska gå bra.

-Stefan: Det känns som att det är precis det här vi vill göra, som vi har gjort, som har blivit det här albumet.

Ni har era största inspirationskällor från band som Pixies, New Order och även Fat White Family och The Cure i det nya albumet. Musik som era äldre syskon lyssnade på under er uppväxt. Vad fann ni där som fastnade i ert medvetande som sedan kom att sätta prägeln på ert sound?

-Erik: Det är nog mer att det är någon som har nämn de referenserna. Pixies är ett band som har hängt med oss hela livet. Min brorsa visade det bandet när jag var typ 10 år. Men sen är det väl till det här albumet främst Talking Heads och Fleetwood Mac.

-Stefan: Ja, dom står ju högt.

-Erik: Sen har vi lyssnat såklart på alla dom här banden, men det är inga direkt influenser. Det är främst mycket 80- och 90-tals musik generellt.

Nu är det äntligen dags för nästa album, och det är en riktig banger! Vad är bakgrunden till nya plattan? Hur kom den till?

-Erik: Vi sitter ju alltid och skriver musik. Det fanns nog inget datum att ”nu startar vi med album nummer två”.

-Stefan: Det är lite pågående grejer som vi har. Ibland känner man att man har något gammalt som man bara vill dra tillbaka och ”var inte det här bra?” om vi spelar upp röstmemo för varandra.

-Erik: Första albumet kände vi nästan direkt vi släppte det att det var ganska långt ifrån oss. Det blev ett ganska rörigt album. Vi gick lite vilse för det var en del låtar som man har tagit med sig från många år tillbaka. Men det här albumet speglar bättre vart vi är någonstans just nu. Vi skrev väldigt mycket musik den här gången, vi hade låtar klara till en full platta, skrev lika många till och sen kapade vi bort hälften.

Det är en särskild känsla att vara någonstans där det är nice att vara, och inte alltid vara hemma där man står och tänker på disken.

Vi har ju tidigare fått tagit del av tre singlar från albumet. Vad är det för budskap ni vill förmedla till lyssnaren vad kan den förvänta sig av denna fullängdare?

-Erik: Den här plattan tror jag bättre visar mer vilka vi är, både rent textmässigt och musikmässigt. Men det är lätt att säga nu, för om två år kommer jag inte känna så. Då kommer nästa platta kännas så. Själva låtbyggandet och kärnan i musiken är roligast för oss, att lägga mycket tid på att skriva musik. Så jag tror att som lyssnare får man höra välgjorda låtar. Det är mer 80-90-tals vibe, lite mer alternativt. Det är ju gitarrmusik, vilket är det vi är bäst på. Men sen har vi experimenterat lite grann, vissa grejer är mer psykedeliska viber i. Allt är väldigt organiskt också. Hoppas att vi har hittat en bra kärna i det.

Foto: Emelie Johansson

Albumet innehåller allt emellan ösiga låtar med kaxiga melodier och distade gitarrer, till lugnare och harmoniska inslag med intressanta ljudbilder, men det finns en solklar röd tråd mellan låtarna och i ert sound. Hur har låtskrivar- och inspelningsprocessen varit för ”Buy a Dog”?

-Stefan: Men oftast så har du alltid någon stor idé, hur allting ska vara. Erik brukar visa det för mig, ”lyssna på det här”. Och så får jag spela någonting till. Och så säger han typ” ja men det där, det är bra”. När vi börjar spela någonting så spelar vi det oftast om och om hela tiden. Då vet vi att det är någonting bra, så blir det oftast något av det.

-Erik: Stefan är den som är bra på att spela instrument.

-Stefan: Men du har the big picture, tror jag, som en vägvisare.

-Erik: Sen pratar vi mycket om låten, inte bara sitter och försöker jamma. Vi kan prata om vad vi vill förmedla för känsla. Jag skriver alla texter och så, men det med idéerna varierar. Ibland kan kanske jag komma med en nästan färdig låt, men ibland är det ju så att vi bara sitter och jammar och så hör man någonting. Låten ”Buy a Dog” var mer på skämt, det var roligt att spela. Ibland så kommer det mer färdigpaketerat, men ibland så sitter vi bara och har roligt.

-Erik: Vi spelade in allt live med bandet. Grundspåren är bara livetagningar. Sen har vi varit i olika miljöer och spelat in. Vi började i Svenska Grammofonstudion i Göteborg, sedan åkte vi till Hisingen, till en gammal båtkyrkogård och spelade in i en replokal. Då använder man prylarna som finns där. Sen var vi i våran managers föräldrars hus och spelade in och tog dit producenten. Men kärnan är just liveinspelningarna i de stora studiorna.

Producerar och spelar ni in allt helt på egen hand?

-Erik: Vi jobbar med en producent, vi är lite old school. Klart vi kan spela in själva, men vi tycker att de är nice att jobba med folk som är superduktiga på det dom gör. Även om jag tycker att det är bra med den här bedroom-grejen, att alla kan spela in på egen hand, så tycker jag fortfarande om när någon är otroligt duktig på sitt hantverk och det den gör.

-Stefan: Det är också när någon kan sin egna studio, han vet hur trummor kan låta bra i det rummet, till exempel. Det är värt så himla mycket.

-Erik: Ja, vi trivs bra att jobba med honom. Han är superkreativ också. Det är också skönt att få in någon som inte är med i bandet.

-Stefan: Det är en särskild känsla att vara någonstans där det är nice att vara, och inte alltid vara hemma där man står och tänker på disken, typ.

-Erik: Vi har också sagt att vi inte vill spela in i Stockholm.

-Man vill åka någonstans och få som en avskärmning. Det blir en hel grej i sig.

Har ni några egna favoritlåtar på albumet som ni vill lyfta fram lite extra, eller är extra stolta över?

-Stefan: Jag har ändå någonstans ”Loop”, för att jag kommer ihåg hur det kändes att spela den live med alla i studion. Det blev en skön stämning.

-Erik: Ens favoritlåtar blir oftast de som är nice att spela live. Det är ju inte så att man sitter hemma och lyssnar på sina egna låtar. Men jag ska också säga att jag också tycker ”Loop”, men annars är det svårt, alltså.

Just nu är det ju svåra tider vi befinner oss i, och framförallt när det gäller livescenen. Hur tacklar ni situationen vi har, som kreatörer? Och hur har ni blivit påverkade?

-Erik: Vi har pratat om det senast förra veckan. Det finns ju dom som har det tusen gånger värre än vad vi har. Vi försörjer oss inte på musiken. Det är klart att det är tråkigt att vi inte kan spela live, och vi kan inte promota vår platta, men det finns ganska mycket värre saker än det.

-Stefan: Det finns ju folk som beror på hela grejen. Det är där vi önskar att vara.

-Erik: Det bleknar lite i jämförelse. Det är såklart synd och sjukt tråkigt allting, men kan inte göra något åt det eller kan klaga för mycket. Det är många i våran repa som är mer etablerade och som påverkas väldigt mycket hårdare av det här än vad vi gör. Folk i andra yrken såklart också.

-Stefan: Vi har inte ens spelat live i år. Det är ju skittråkigt. Men zoomar man ut lite så blir man ganska ödmjuk.

Har ni spelat live mycket tidigare?

-Stefan: Ja, det har vi gjort.

-Erik: Vi har inte spelat så mycket i Sverige alls, det har mest varit i Tyskland. Vi var tre vändor i Tyskland på turné. Och det har gått bra och varit sjukt roligt och passat oss bra. Tanken var ju såklart att vi skulle köra en längre sväng där nu.

Har ni musiker med när ni spelar live?

-Erik: Vi kör med en trummis, och sen brukar vår manager hoppa in och köra synth ibland. Så vi är alltid 3-4 personer på scenen.

Vart har ni spelat i Stockholm tidigare?

-Erik: På Debaser Strand spelade vi förband för ett brittiskt band. Sen hade vi vår förra releasespelning på Landet. Men vi har spelat på ganska mycket ställen i Stockholm.

Vad har ni för framtidsplaner för Oxen, vad kan vi vänta oss av er i framtiden?

-Erik: Vi släpper albumet nu, men sen så blir det ett nytt steg när jag flyttar.

-Stefan: Vi ska skriva nytt på ett nytt sätt.

-Erik: Vi får hitta hur vi ska arbeta. Se om det kanske blir en EP. Sen får vi börja titta på när vi kan börja spela live igen. Vi är ju ett liveband, det är det vi tycker är roligt. Det går ju inte att planera nu. Vi kommer bara fortsätta skriva massa musik och göra det vi tycker är kul. Vi ville ha någon slags releasespelning egentligen, men nu blev det lite svårt.