Från Trelleborg till Malmö – debutsingel-aktuella popartisten Inge Pardon har sedan han flyttade till Malmö verkat i bakgrunden i flera band från Malmös indie- och undergroundmusikscen. Men nu är det dags för honom att släppa musik under eget namn. Den 18/9 kom den första singeln ”Förlorad” från kommande EPn. En rivig poplåt som minst sagt har ett smittsamt driv, ett jäkla ös och en gnutta frustration om att växa upp i en småstad.

Vi pratade med Inge Pardon om bakgrunden till debutsingeln, den kommande EPn, hans tidigare musikbakgrund, hans personliga texter och vilka hans största influenser är i sin musik.


Vilken debut med ”Förlorad”! Det är verkligen en in-your-face dänga. Vad handlar låten om?

-Tack! Förlorad är en sång om klasshat och förlamande tristess. 

Du är personlig i dina texter med händelser från ditt liv. Vad för typ av händelser och upplevelser skriver du främst om i dina låtar?

-Ja, det är ju aningen egocentriskt det här. Samtidigt skulle jag hävda att problem och teman i låtarna skvallrar om samhällstendenser och är konsekvenserna av nyliberal politik, vilket kräver politiska lösningar snarare än personliga. Låtarna kan således handla om allt från en bussresa i staden till missbruk och psykisk ohälsa. 

Vad vill du förmedla för budskap till lyssnaren med din musik? 

-Det här är väl något slags kampmusik för kämparna som inte pallar kämpa längre, men gör det ändå, för att det inte finns något annat. Den får också gärna fungera som en slags medvetandegörare där min verklighet får illustrera en samtid helt i kollaps.  

Jag måste berätta mina kamraters öden, om missbruk och ett samhälles totala svek. Det har inte funnit plats för detta i de konstellationer jag rört mig tidigare.

Hur har arbetet bakom din debutsingel varit?

-Förlorad skrev sig själv i princip, men mix och sånt är ett satans helvete. Som halvdöv borde jag inte hålla på med sådant alls, men jag har inte råd att skicka iväg grejerna. Örat gör ont som fan av mycket ljud under lång tid, men tvingar också fram fokus. Processen är i stort plågsam för alla i min närhet och kantas av stränga tvivel och datorhaveri likväl som pannkaksprokrastinering med kidsen.

”Förlorad” är första singeln från den kommande EPn. Kommer du släppa fler singlar innan EPn når lyssnarens öron? 

“Änglarnas fel”, en sång om förlorade vänner och fylla, kommer nästa fredag. Jag hoppas att det inte kommer dröja så länge innan jag får släppa mer.

Vad kan vi vänta oss från EPn? Kommer den gå i samma linje som din debutsingel?

-Nä, den blir spretig som fan tror jag. 4-5 hits som man kan shuffla sig igenom.


Foto: Johan Rönnow

Din musik får en att direkt tänka på band som Bob Hund, Bad Cash Quartet och Popsicle. Vilka är dina största inspirationskällor till din musik?

-Musik inspirerar mig sällan numera. Jag har så svårt att relatera till mycket av det jag hör. Det är en tämligen dyster musikalisk och politisk depression jag befinner mig i. Samtidigt är det väl därför jag gör det här – försöker skapa något relevant.

Du har en bakgrund i flera indie- och undergroundband från Malmö. Vart kan vi ha hört eller sett dig tidigare? 

-Inge nämnd, Inge glömd. 

När kom du fram till att du ville börja göra musik under eget namn? Hade du låtar samlade sedan tidigare som låg och väntade?

-I de poporkestrar jag figurerat har det endast sällan varit lika naket och nära som det blir här.  Jag måste berätta mina kamraters öden, om missbruk och ett samhälles totala svek. Det har inte funnit plats för detta i de konstellationer jag rört mig tidigare. Alla har vetat, men ingen har riktigt bearbetat det. Så, jag gör ett försök.

Vad har du för framtidsplaner med ditt soloprojekt?

-Jag cruisar mellan brödfödan, barnen och musiken. Vid något tillfälle hoppas jag att känslan av ”att allt är sagt” infinner sig. Men dit är det antagligen långt.